Vad vore livet utan vänner?
Jag har varit med en hel del på de senaste månaderna. Inget man skulle vilja vara med.
Nu är jag ändå här. Med min egen styrka och ärlighet. Som så många gångar jag har sagt och skrivit.
MEN jag hade inte varit här utan vännernas stöd.
De som lyssnat på mig, de som gett mig råd, de som funnits nära mig, de som tagit mig ut, de som jag inte trodde bryr sig om mig men visade sig att jag hade fel.... Flera har ställt upp än en gång nu på den senaste en och en halv vecka...
Jag vet inte ens om och hur jag förtjänar dem....
Kan inte tacka mer än nog.
Omgiven av dessa människor...så lyckligt lottad jag är.
A friend in need is a friend indeed. Så sant.
2011-09-28
Lite kaos...
Nog lite rubbad. För mycket grejor i huvudet och hjärtat. Vet inte om det är bra eller dåligt. Vet inte vad som är riktigt och falskt.
Fram till helgen var det ändå rätt lugnt men inte nu riktigt.
Kommit nog till en ny fas eller knuffades dit helt oförberett. Behöver nog bara ge lite tid för att få tillbaks den bas som jag ändå har byggt upp eller bygga om lite för att få en bättre balans.
Fram till helgen var det ändå rätt lugnt men inte nu riktigt.
Kommit nog till en ny fas eller knuffades dit helt oförberett. Behöver nog bara ge lite tid för att få tillbaks den bas som jag ändå har byggt upp eller bygga om lite för att få en bättre balans.
2011-09-25
2011-09-22
2011-09-20
En spännande märklig illusions stad
Förvarning. Dagens inlägg är rätt negativt.
Så jag kom tillbaks till en stad som är fylld med ångest. För min del i alla fall. Jag hade någon slags kina-fobi, vilket inte är konstigt alls egentligen. När jag väl var framme, var det inte så farligt. Visst kände jag viss obehag då och då men jag tänkte så här. Det gäller att skapa och bygga nya positiva minne. Luften var lika smutsig och människorna allmänt på gatorna var otrevliga och oartiga. För att inte ska vara orättvis måste jag poängtera detta också. De som man känner, t ex på jobbet, är jätte trevliga. Men inte de som går på gatorna. Inte i affärerna. Inte på taxi.
Men i alla fall tänkte jag ju ge en chans till men tyvärr rasade allt. Staden förbli en ångest stad för min del. Jag hade aldrig vågat säga hur otrevliga och oartiga människorna där är om jag inte hade pratat med en del svenskar om det här i Sverige tidigare. Sanningen är att det inte är mina ord. Som japan är det för känsligt att uttrycka det på det sättet. Det var faktiskt en svensk som sade det, typ i stil med, jag fattar inte varför de är så otrevliga. Jag var så helt chockad när jag kom dit...trodde ju att de var som japaner....men det var bara en så enorm skillnad...bla bla....Men då var det jag som försökte skydda kineserna och förklara att det är ett kommunistiskt land, det är ett land där många är fortfarande fattiga och det ä så mycket folk och det gäller att överleva.... Man har helt enkelt inte att ha utrymme för att ta hänsyn till andra människor i omgivningen på samma sätt som vi kan göra. Det är en förklaring jag själv fick om Kina av någon i Sverige. Jag tycker fortfarande att Kina eller Beijing är spännande men numera säger jag rakt ut vad jag tycker minst om Beijing. Först människor och sedan luften. Otroligt nog håller så många svenskar med. En sade faktiskt att det är jätte många som säger som jag sade. Japaner? Nej de säger inte mycket. På något sätt är det för känsligt att kommentera om Kina förmodligen. Däremot befinner svenskarna sig i helt annat politiskt läget så de säger rakt och ärligt. Jag? Väldigt intressant. Jag hade nog aldrig sagt så om jag inte hade blivit försvenskad.
Som sagt lyckades jag inte bygga upp en positiv bild om Beijing. Mitt i ångesten funderade jag också vad eller om de kommer att göra med de allmänna attityd hos människor. Kommer det att ändras? Det är lätt att bygga moderna byggnader och stora varuhus etc. Men kommer människorna att förbli så? Sånt är inte att lätt att ändra och ändras....Samtidigt tror jag inte att man vill att sitt land associeras med otrevliga människor. Jag tog upp detta med en svensk denna gång. Jag nämnde då att jag inte känner till något i-land där människorna på gatorna och affärererna är så oartiga och otrevliga. Han svarade bara så. Menar du att detta är i-land? .....visste inte vad jag skulle säga. Det var inte min poäng.....Men kanske är det jag som hoppades för mycket.... Ta bara Sydkorea som ett exempel, som numera är ett i-land. Människorna där är så trevliga. Egentligen så är det i många länder i Asien även om landet är fattigt....
Ska bli intressant hur/om människorna kommer att ändras i Beijing om 10-20år. Landet moderniseras mer och mer säkert och ekonomin blir allt mer bättre men människornas attityd?
Utöver det, som sagt, såg jag mer om nattliv i denna stad denna gång. Många västerlänningar med kinesiskor och mycket alkohol med stor stads puls. Dessutom så billigt. Efter ett par timmar kände jag själv att jag höll på att sugas in till denna farliga illusion. Ja, precis, kändes det som en illusion. Något som var lättillgängligt och kändes bra men oäkta. En farlig känsla....som tur är är jag varken man eller västerlänning.
Beijing...en spännande energisk men märklig illusions stad som strävar hårt till något bättre. Hoppas att staden och människorna hittar rätt balans.
Själv när jag har sett och upplevt så mycket negativt samt pratat med många svenskar som håller med, är det svårt att säga att det är en trevlig stad men spännande och annorlunda är det...
Så jag kom tillbaks till en stad som är fylld med ångest. För min del i alla fall. Jag hade någon slags kina-fobi, vilket inte är konstigt alls egentligen. När jag väl var framme, var det inte så farligt. Visst kände jag viss obehag då och då men jag tänkte så här. Det gäller att skapa och bygga nya positiva minne. Luften var lika smutsig och människorna allmänt på gatorna var otrevliga och oartiga. För att inte ska vara orättvis måste jag poängtera detta också. De som man känner, t ex på jobbet, är jätte trevliga. Men inte de som går på gatorna. Inte i affärerna. Inte på taxi.
Men i alla fall tänkte jag ju ge en chans till men tyvärr rasade allt. Staden förbli en ångest stad för min del. Jag hade aldrig vågat säga hur otrevliga och oartiga människorna där är om jag inte hade pratat med en del svenskar om det här i Sverige tidigare. Sanningen är att det inte är mina ord. Som japan är det för känsligt att uttrycka det på det sättet. Det var faktiskt en svensk som sade det, typ i stil med, jag fattar inte varför de är så otrevliga. Jag var så helt chockad när jag kom dit...trodde ju att de var som japaner....men det var bara en så enorm skillnad...bla bla....Men då var det jag som försökte skydda kineserna och förklara att det är ett kommunistiskt land, det är ett land där många är fortfarande fattiga och det ä så mycket folk och det gäller att överleva.... Man har helt enkelt inte att ha utrymme för att ta hänsyn till andra människor i omgivningen på samma sätt som vi kan göra. Det är en förklaring jag själv fick om Kina av någon i Sverige. Jag tycker fortfarande att Kina eller Beijing är spännande men numera säger jag rakt ut vad jag tycker minst om Beijing. Först människor och sedan luften. Otroligt nog håller så många svenskar med. En sade faktiskt att det är jätte många som säger som jag sade. Japaner? Nej de säger inte mycket. På något sätt är det för känsligt att kommentera om Kina förmodligen. Däremot befinner svenskarna sig i helt annat politiskt läget så de säger rakt och ärligt. Jag? Väldigt intressant. Jag hade nog aldrig sagt så om jag inte hade blivit försvenskad.
Som sagt lyckades jag inte bygga upp en positiv bild om Beijing. Mitt i ångesten funderade jag också vad eller om de kommer att göra med de allmänna attityd hos människor. Kommer det att ändras? Det är lätt att bygga moderna byggnader och stora varuhus etc. Men kommer människorna att förbli så? Sånt är inte att lätt att ändra och ändras....Samtidigt tror jag inte att man vill att sitt land associeras med otrevliga människor. Jag tog upp detta med en svensk denna gång. Jag nämnde då att jag inte känner till något i-land där människorna på gatorna och affärererna är så oartiga och otrevliga. Han svarade bara så. Menar du att detta är i-land? .....visste inte vad jag skulle säga. Det var inte min poäng.....Men kanske är det jag som hoppades för mycket.... Ta bara Sydkorea som ett exempel, som numera är ett i-land. Människorna där är så trevliga. Egentligen så är det i många länder i Asien även om landet är fattigt....
Ska bli intressant hur/om människorna kommer att ändras i Beijing om 10-20år. Landet moderniseras mer och mer säkert och ekonomin blir allt mer bättre men människornas attityd?
Utöver det, som sagt, såg jag mer om nattliv i denna stad denna gång. Många västerlänningar med kinesiskor och mycket alkohol med stor stads puls. Dessutom så billigt. Efter ett par timmar kände jag själv att jag höll på att sugas in till denna farliga illusion. Ja, precis, kändes det som en illusion. Något som var lättillgängligt och kändes bra men oäkta. En farlig känsla....som tur är är jag varken man eller västerlänning.
Beijing...en spännande energisk men märklig illusions stad som strävar hårt till något bättre. Hoppas att staden och människorna hittar rätt balans.
Själv när jag har sett och upplevt så mycket negativt samt pratat med många svenskar som håller med, är det svårt att säga att det är en trevlig stad men spännande och annorlunda är det...
2011-09-18
En expats upplevelser och råd
Träffade en svensk expat i Beijing denna gång. Han har varit expat i tokyo i ett par år men nu i Beijing.
Vi har känt varandra i flera år men vi känner inte varandra väl.
Kort om honom. Han är smart och snygg. Som singel träffade och dejtade han många tjejer i Tokyo. Inget hemligt. Enligt honom själv och jag också tror på har han varit ärlig mot dessa tjejer och sig själv också. Han är fortfarande singel. Har inte träffat den rätta tydligen. Nu i Beijing. Frågade hur det går med hans dejting här. Ja han har dejtat en del men nu på sistone har han lagt av nästan helt. Oj, det var inte det jag förväntade mig. Varje gång vi träffades, frågade jag om hans dejting och det var första gången jag fick ett sådant svar. Uppenbarligen känner han inte för det lika mycket här. De locker inte på samma sätt. Saknas någon slags vibban. En svårlighet är också att bygga en rättviss och ärlig relation när den ekonomiska skillnaden är så stor här till skillnad från japan. Känslorna om utnyttjande öker. Alltså ömsesidigt. Känns att man utnyttjar de svagare och de utnyttjar utlänningar för ett bättre liv. Usch... vem är synd mest? Båda säger jag. Man får ju ta sitt eget ansvar då man själv utsätter sig för det.
En plus poäng till honom denna gång. Trodde inte att han tänkte så i sin dejting.
Syftet med träffen denna gång var att han skulle berätta vad som typiskt händer med västlänska manliga expats när de kommer till Asien som Japan eller Kina. Som expats från väst, så lätt att träffa tjejer... Det kan lätt påverka ens psyke.. Lätt hänt att man börjar bete sig annorlunda och blir någon annan än man var innan..... Han känner ju flera expats och bekräftar att det är så typiskt och drabbar så många.
Vi var på olika bar och oj vad jag tittade runt och kommenterade. Västlänsk kille + kinesiska som flötar med varandra. Överallt. Kändes jobbigt. Folk skulle ju tro att vi var såna. Han är västlänning och jag asiat. Skillnaden, förutom att jag inte är kines men japan, var att vi flötade inte utan hade många hetsiga diskussioner, vilka vi ofta hamnar i, då vi har så olika åsikter om allt. Men denna gång måste jag erkänna att han hade rätt i vissa saker.
Så utöver det försökte han ge mig olika råd på de senaste månaderna. Jag gjorde motsats till alla hans råd. Lyssnade inte då jag höll inte med. Denna gång fick jag olika råd igen. Han sade att jag inte tog emot, vilket stämde. Jag ignorerade och dissade. Vad ska man göra när man inte håller med. MEN, jag lyssnade och följde ett råd denna gång. Han kanske hade rätt i det.
Vi har känt varandra i flera år men vi känner inte varandra väl.
Kort om honom. Han är smart och snygg. Som singel träffade och dejtade han många tjejer i Tokyo. Inget hemligt. Enligt honom själv och jag också tror på har han varit ärlig mot dessa tjejer och sig själv också. Han är fortfarande singel. Har inte träffat den rätta tydligen. Nu i Beijing. Frågade hur det går med hans dejting här. Ja han har dejtat en del men nu på sistone har han lagt av nästan helt. Oj, det var inte det jag förväntade mig. Varje gång vi träffades, frågade jag om hans dejting och det var första gången jag fick ett sådant svar. Uppenbarligen känner han inte för det lika mycket här. De locker inte på samma sätt. Saknas någon slags vibban. En svårlighet är också att bygga en rättviss och ärlig relation när den ekonomiska skillnaden är så stor här till skillnad från japan. Känslorna om utnyttjande öker. Alltså ömsesidigt. Känns att man utnyttjar de svagare och de utnyttjar utlänningar för ett bättre liv. Usch... vem är synd mest? Båda säger jag. Man får ju ta sitt eget ansvar då man själv utsätter sig för det.
En plus poäng till honom denna gång. Trodde inte att han tänkte så i sin dejting.
Syftet med träffen denna gång var att han skulle berätta vad som typiskt händer med västlänska manliga expats när de kommer till Asien som Japan eller Kina. Som expats från väst, så lätt att träffa tjejer... Det kan lätt påverka ens psyke.. Lätt hänt att man börjar bete sig annorlunda och blir någon annan än man var innan..... Han känner ju flera expats och bekräftar att det är så typiskt och drabbar så många.
Vi var på olika bar och oj vad jag tittade runt och kommenterade. Västlänsk kille + kinesiska som flötar med varandra. Överallt. Kändes jobbigt. Folk skulle ju tro att vi var såna. Han är västlänning och jag asiat. Skillnaden, förutom att jag inte är kines men japan, var att vi flötade inte utan hade många hetsiga diskussioner, vilka vi ofta hamnar i, då vi har så olika åsikter om allt. Men denna gång måste jag erkänna att han hade rätt i vissa saker.
Så utöver det försökte han ge mig olika råd på de senaste månaderna. Jag gjorde motsats till alla hans råd. Lyssnade inte då jag höll inte med. Denna gång fick jag olika råd igen. Han sade att jag inte tog emot, vilket stämde. Jag ignorerade och dissade. Vad ska man göra när man inte håller med. MEN, jag lyssnade och följde ett råd denna gång. Han kanske hade rätt i det.
Subscribe to:
Posts (Atom)