Det var exakt för ett år sedan mitt liv vändes upp och ner totalt. Alltså har ett år gått. Ett långt år. Jag kommer alltid påminnas av denna dag. För Japan drabbades av jordbävningen och Tsunami på följande dagen, den 11/3.
Den 10/3 i år var jag bjuden till två aktiviteter. Två roliga. En skidweekend eller en fest. En resa med mina nya japanska vänner eller en fest hos min nya svenska vän. Skidresan var lockande. Funderade jätte länge. Men jag lät bli att hänga med resan för lite olika anledningar. Det blev fest!
En av mina älskade gamla vänner sade att jag borde öppna champagne. Först kändes det konstigt. Det var ju absolut ingen dag som borde firas. Tvärtom. Men vännen menade att jag borde fira vad jag åstadkommit under året. Allt som jag lyckats bygga om och bygga på nytt. Vännen har helt rätt. Så sant. Nu var problemet att det var en fest med 13 personer. Många av dem kände jag inte ens. Vänners vänner och bekanta. Kände inte för att bjuda champagne på många personer som jag ens kände. Dock visade sig att fyra personer där jag ingick var bjudna tidigare för att äta middag tillsammans och resten skulle komma senare för dricka, snacks, ost mm. Utmärkt! Då gäller det champagne för oss fyra! Så frågan var vilken flaska. Funderade på att ta en av de två flaskor som jag hade hemma och kunde tänka mig för detta tillfälle. Båda de var köpta i Frankrike och fanns inte här på systemet. Den ena har jag druckit tidigare och visste att det var gott. Det var en rosé. Hmm… kändes inte för att dela en rosé med tre killar:-s Den andra ska vara gott enligt personalen i butiken jag köpte flaskan men jag har aldrig druckit den innan. Så gick jag ändå till systemet för att kolla och fundera. Och det blev denna sort! Dyrare än de sorter jag brukar köpa men jag tänkte så här. Vad är jag värd för? Vad är det jag kämpat under året värt? Så det blev denna. Lite dyrt men jag vet att det är gott och jag gillar. Because I’m worth it!
Vi öppnade flaskan. Festen började med champagne alltså. Sedan var det middag med vin och trevlig stund. Flera dök upp efter middagen. Vin, drink, prat och musik. Det var trevliga och roliga människor. Ungefär vid midnatt tog sju av oss taxi ner till stan. Mingel, vin/öl och dans. Stället stängde kl 3.00. Fyra av oss tog taxi hem till vännen. Mer vin och prat. En som bodde hyfsat nära stack hem. Resten somnade där vid 04.30. Gick upp runt 10. Vi drack kaffe och hängde där flera timmar. Sedan hem.
Det var för ett tag sedan jag var med den typ av fest. Det var faktiskt jätte kul. Den här vill jag göra om;)
Så var min 10/3 i år.
I fjor var jag också vaken sent, till 04.00 eller så. Men det var av en chock. Av en enorm smärta. Av förtvivlan.
Det var så mycket bättre i år. Med massor främmande nya människor. Med människor som jag nog aldrig hade träffats om mitt liv hade fortsatt som jag trodde för 14 månader sedan. För ett år sedan kunde jag inte ens träffa mina gamla vänner. För jag var för knäckt. För jag vågade inte. För jag var rädd. Då var tanken och mod för att träffa nya människor så långt borta. Nu, efter exakt ett år, var det just det jag gjorde. Det som kändes helt omöjligt för ett år sedan. Jag hade kul. Because I’m worth it.
Till sist vill jag säga tack till min vän som uppmuntrade mig till champagne. Inte bara för champagne tips;)
Insåg en sak just denna dag. Denna vän är den enda vän som jag regelbundet hade kontakt under hela året. Min gamla vän. En vän som jag vågade och kände för att träffa även i den värsta perioden. Och även senare också under den period i höstas då jag umgicks mest med mina nya vänner. Vännen har funnits hos mig. Följt upp mig. Gett mig stöd. Och jag lutade åt denna vän. Ringde. Pratade. Träffade. En kemi som drog oss varandra ömsesidigt. Och allt detta pågår nu fortfarande:)
Stort stort tack! Men synd att du inte kunde hänga med till festen, du hade gillat det;)
