Exakt för två år sedan, den 10/3 2011, rasade mitt liv rasade. Jag har blivit krossats sönder och trampats på om och om och om. Aldrig mötte en sådan brutalitet i hela mitt liv. Ja, två år har gått sedan dess. Sårets har lappats på men ärret finns och jag lever med det. Det går inte att glömma vad som hänt då det definitivt har påverkat min identitet.
Jag har gått genom olika faser. Egentligen har livet gått upp och blivit bättre hela tiden eftersom det hade nått på botten och kunde alltså inte gå ner mer. Det går inte upp lika mycket och fort nu längre men åt rätt håll går det. Sakta och ibland går ner lite men så är det ju med livet. Jag är nöjd.
När man har fått gått genom så mycket, drar man någon slags linje mellan och hanterar de två, livet före och livet efter, på två olika sätt. Som sagt tillhör denna blog mitt gamla liv och därför skriver jag mest på de saker/tankar som är på något sätt kopplat till mitt gamla liv. Jag tänker inte dela med mitt nya liv här öppet förutom att nämna att life is good and life is pretty. Inte överdrivet utan på ett mer normalt sätt. Mitt liv hade inte varit normalt så jag uppskattar denna inre ro, lugnhet och stabilitet som jag nu har tack vare på den solida och starka bas som jag lyckades bygga till slut och kan bygga vidare ovan på.
Ett hus står inte stabilt på en dålig bas. Det går inte att fuska.
Lika så med livet. Ett lyckligt liv finns ej om basen inte finns och ej byggts ordentligt.
Egentligen tror jag inte att många vågar välja att ta bort allt och bygga basen på nytt, alltså i livet. Det kostar. Det svider som tusan. Jag valde inte det själv heller utan jag tvingades. Jag sattes i situationen. Däremot valde jag att ta tag i det. Jag blundade inte, jag flydde inte. Jag var fast besluten om att bygga livet på nytt. Reset och börja om från 0. Byggde om sakta men äkta och solid. Känns jäkligt bra nu.
Jag avskyr det hela, allt som har att göra med vad som hänt på den dag för två år sedan. Det är min ärlig känsla.
Livet går vidare. Två år har gått. Hänt mycket under två åren men det är än inte färdigt behandlats och det får ta den tid som krävs och tar.
Den 10/3 2011 kvävdes jag nästan.
Ett år senare, den 10/3 2012, öppnade jag en flaska fin champagne och festade loss.
Två år senare, den 10/3 2013, tänkte jag ta det lugnt och njuter det goda livet.
No comments:
Post a Comment