Som de flesta jag pratat med redan vet, har jag känt stor sorg och varit ledsen men inte arg. Så många gångar har jag tänkt att det skulle kunna ha varit betydligt enklare om jag hade kunnat bli arg och upprörd. Möjligtvis var jag arg på mig själv men nä..inte riktigt. Kanske snarare besviken på mig själv. Här pratar jag inte om små vardagliga saker....på sådana kan jag bli arg men jag tror snanare att jag blir irriterad och besviken. Här pratar jag om viktigare och djupare saker i vuxna förhållande såsom familj, partner och nära vänner. (Vill exkludera föräldrar-barn förhållandet då jag själv inte har barn, dvs erfarenhet, men jag tror att man kan bli riktigt arg på sina barn. Mina föräldrar har varit arg på mig när jag gjorde något riktigt dumt i alla fall.) Jag kan säkert bli men då bryr jag mig nog inte om personen längre. Vill man och önskar sig inte att de nära&kära blir lyckliga oavsett? Därför om någon inte beter sig snällt, blir jag ledsen och/eller besviken men inte arg. Jo jag fick lite argkänsla för en händelse men nästa dag var det över och bara sorgkänslan kvar... Då sade en av mina kära vänner till mig så fint...att jag får komma ihåg att argkänslan inte är något varaktigt till skillnad från sorgkänslan och det är fint så. Detta betydde så mycket för mig. Stort tack till vännen. Det är så sant, i alla fall om man bryr sig om personen. I detta fall varade min inte ens ett dygn...Saken var att när jag äntligen kände det efter flera månader, kände jag en viss lättnad men sedan blev jag besviken på att det gick över så snabbt...Men det känns bättre så. Hellre att ha en sorgkänsla som man kan bearbeta med sig själv än en argkänsla som man riktar mot någon annan.
Jag skulle i alla fall inte riktig kunna vara arg mot dem som står nära så länge som jag bryr mig om dem. Förmodligen beror det på att jag vill behandla dem med respekt och kärlek och jag tror inte att det är något äkta...det är något som är riktigt snett faktiskt....när man vill kontrollera och begränsa de andras frihet och möjligheter, vilket är starkt kopplad till argkänslan.
Så visst känner jag fortfarande att det nog hade varit enklare om mina känslor hade funkat på ett annat sätt men samtidigt, i det stora hela, är det ganska fint att funka så... Så sade flera personer till mig i alla fall.
Jag klättrar så sakta på min egen takt men medvetet och ärligt mot mig själv.
No comments:
Post a Comment