Jag har nog lite för mycket tid hemma här. Inte konstigt egentligen eftersom jag är här för att ladda mitt batteri som är slut och utsliten efter det slitsamma året. Jag ska ladda det fullt inför det nya året.
Hur som helst, eftersom jag har tid, blir det en hel del skrivande. Dels här på bloggen och dels i en annan form. Jag gillar att skriva, vilket jag insåg i våras. Sätter ord på mina tankar och känslor. I våras skrev jag en dagbok. Det stod att det skulle vara bra att skriva ner sina tankar, känslor och funderingar men det var först när min kära vän rekommenderade och uppmuntrade mig till det började jag skriva. När jag mådde dåligt, flydde jag till min dagbok. Hade den med mig hela tiden. Skrev på bussen, hemma, överallt när jag kände behovet. Det var skönt att skriva. Skrev på svenska. Jag visste inte ens vilket språk jag skulle använda. Provade på japanska, vilket inte alls gick bra. Jag lever inte i den japanaska kontexten, mina känslor och tankar var inte på japanska. Testade också engelska då jag läste en hel del böcker på engelska då. Nej, det blev inte naturligt. Svenska var det som passade bäst och jag kände mest bekväm med. När jag började skriva dagboken, var mitt mål att sluta skriva den. Jag mådde dåligt och därför behövde jag skriva. Utan omsvep. Jag höll nog på med skrivandet i 2,5 månader. Jag hade behovet.
Slutade skriva men sedan i somras började jag skriva här på bloggen. Här kan jag inte alls skriva allt öppet men nu har jag inte behov av att skriva på det sättet. Utöver det skriver jag också till en del vänner. Där lite mer öppet då är det privat, inte som denna blogg som är öppen.
Jag tycker alltså om att skriva. Det fungerar lite som terapi för mig. Tycker också om att prata och det gör jag också.
No comments:
Post a Comment